Vi sitter i bilen på båten mellan Norra Lagnö och Tynningö. E sitter bredvid mej. Biljettjejen säger att vi slipper betala båtavgiften efter att vi förklarat att vi bara åkt på båten där vägen tog slut.
-Det händer ganska ofta att folk gör så. Så länge ni åker tillbaka med nästa båt bara, säger och hon går vidare till bilen bakom oss.
-Det kan du inte uttala dig om just nu.
-Vadå?
-Om staden är din eller inte, det kan du inte avgöra just nu. E gräver i frysväskan efter en liten påse godis hon stoppat ner tidigare.
-Man kan inte bo på två platser samtidigt. Det kan ingen. Bara för att du nu är tillbaka betyder inte det att alla andra i staden har tagit paus i sina liv i väntan på dej. Ingen räknar med dej. Du ingår inte i deras vardag längre. Om du skulle spendera majoriteten av din tid i den här staden skulle du känna annorlunda.
Jag tänker att hon att såklart har rätt. Som så många gånger tidigare. Vi åker åter mot staden och stadsdelen som inte längre är min jag och E. Fantastiska E. Inser att det inte bara är staden som inte längre är min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar