Där Motala Ström börjar, börjar numera också jag. De mest strömma partiet i mitten är nu på lagom avstånd och visst har det kostat några kallsupar att härbergera det tuffa kalla. Nu befinner jag mej ungefär där vattenmassorna inte längre är vilda men långt ifrån stilla. Jag känner heller inget desperat behov att nå land, jag vill inte ens dit. Här vill jag stanna.